Skoltiden - minnen för livet
Jag minns när vi var 14-15 år och gick i nian. Det var en spännande tid i livet. Så mycket att utforska och så många känslor på helspänn. Man befinner sig ju i det där mellanlandet mellan att vara barn och att nosa på att vara vuxen och det är både himmel och helvete. Man har sina bästa vänner, som man skulle göra allt för, men man har också i regel en hel del osäkerhet gällande andra personer i sin omgivning. Man har ännu inte lärt sig alla sociala koder, men vill så väldigt gärna bli förstådd och accepterad.
Enad trupp
I min klass hade vi mycket kul. Vi åkte bland annat på en klassresa till Bornholm där vi fick tag på lite vin, vilket förstås var skitspännande. Vi skrattade oavbrutet och hade otroligt fin sammanhållning och på förhand så hade vi låtit trycka upp klasströjor åt alla så var vi än gick så såg man på långt håll att vi var en enhet.
Jag hade turen att hamna bland riktigt bra ungdomar så jag slapp nog undan en hel del trassel som annars lätt uppstår i den åldern. Det var bara mindre draman i min näromgivning. En tjej låste till exempel in sin kille i en av stugorna för att hon var orolig att han skulle stöta på mig annars. Det minns jag. Hon var dessutom en mycket nära vän till mig. Det låter ju tragiskt så här i efterhand, men det var så väldigt oskyldigt.
Ah, the memories...